Ett annat sätt att hitta kombinerade segeltyngdpunkten, det kallas tydligen Center of Effort på engelska, kanske vindtryckscentrum är en vettigare svensk term...
Nåja, jag kom av mig. I stället för att räkna så kan man rita upp det hela:
Jag tar det genom ett exempel...
Har man en (bermuda-)stor på 2 kvm och en fock på 1 kvm så:
1. Rita in segeltyngdpunkterna/vindtryckscentrum för fock respektive storsegel
2. Dra ett streck mellan dessa
3. Dra ett 1 dm * långt streck från storens segeltyngdpunkt vinkelrätt mot strecket enligt punkt 2 ovan uppåt eller nedåt
4. Dra ett 2 dm * långt streck från fockens segeltyngdpunkt vinkelrätt mot strecket enligt punkt 2 ovan nedåt eller uppåt (motsatt riktning mot punkt 3 ovan)
5 Dra ett streck mellan ändpunkterna av strecken från punkterna 3 och 4
Där linjerna skär varandra är den kombinerade segeltyngdpunkten!
* Man kan använda andra enheter t.ex. 1 m/2 m, eller 5 cm/10 cm, bara proportionerna följs.
Ovanstående fann jag i Sailmaker's Apprentice av Emiliano Marino och senare även i The Working Guide to Traditional Small-Boat Sails av David L. Nichols.
Den första av dessa menar att man ska lägga Segelpunkten 7-17% (beroende på båttyp) för om lateralplanet (fallgirighet) och den andra nämner 5-10%.
Anledningen ska vara dels att när båten kränger så blir vattenlinjesnittet av båten assymetrisk på ett sätt så att båten "vill" styra upp mot vinden och dels så påverkar en lutande rigg båten på samma sätt.
Och det är då skälet till att inga exakta siffror ges, det beror helt enkelt på hur skrovet ser ut och på hur hög rigg båten har.
Det lutar åt att jag får kolla in några andra båtar med liknande mått som den jag ska bygga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar