Idag tänkte jag prata lite om segelsömnad och ett moment som jag tycker inte gås igenom så tydligt i de böcker jag läst.
Om man likar seglen på traditionellt sätt, genom att sy fast en treslagen lina, så blir det bäst och snyggast om man tunnar ut ändarna (om man inte likar alla lik, men det gör man oftast inte).
Den uttunnade änden kallas råttsvans och såhär gör jag sådana:
Jag börjar med en simpel "tagling" för att markera var råttsvansen börjar och för att hålla ihop linan bakom råttsvansen.
Sedan öppnar jag upp linan fram till "taglingen" och löser upp en kardel i taget.
Nu börjar själva uttunningen, med såhär klen lina (8 mm) och av hampa använder jag en kam; med grövre tågvirke eller om det är av syntetmaterial är antagligen den konventionella metoden bättre. Då skrapar man trådarna med en slö kniv.
Genom att kamma (eller skrapa) plockar man bort fibrer från garnen och därmed tunnas garnen ut; en del garn kommer att gå av men det gör ingenting bara de inte går av på samma ställe. Det är för övrigt skälet att använda en slö kniv vid skrapning.
När jag är nöjd med uttunningen drar jag kardelen mellan tummen och bivaxet, det gör att garnen klibbar ihop och man slipper fula garnändar som spretar ut. Det gör också att kardelerna och själva råttsvansen bättre behåller sina tvinnade lägen.
Därefter tvinnar jag den färdiga kardelen och binder upp den så att den inte är ivägen när det är nästa kardels tur.
När alla kardeler är uttunnade slår jag ihop linan.
Jag börjar med två kardeler och efter 2-3 cm så slår jag in den tredje och säkrar det hela med en tråd. Och så fortsätter jag tills råttsvansen är klar.
Tråden som jag använt för att garantera att allt ligger på plats låter jag sitta kvar tills jag sytt fast råttsvansen.
När man likar så syr man runt en kardel och genom duken, sedan runt nästa kardel och genom duken och utan tråden är det lätt hänt att råttsvansen löser upp sig eller att man deformerar råttsvansen så att den bli ojämn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar