Råttsvans

Länge sen sist...

Idag tänkte jag prata lite om segelsömnad och ett moment som jag tycker inte gås igenom så tydligt i de böcker jag läst.

Om man likar seglen på traditionellt sätt, genom att sy fast en treslagen lina, så blir det bäst och snyggast om man tunnar ut ändarna (om man inte likar alla lik, men det gör man oftast inte).
Den uttunnade änden kallas råttsvans och såhär gör jag sådana:

Jag börjar med en simpel "tagling" för att markera var råttsvansen börjar och för att hålla ihop linan bakom råttsvansen.

Sedan öppnar jag upp linan fram till "taglingen" och löser upp en kardel i taget.
Nu börjar själva uttunningen, med såhär klen lina (8 mm) och av hampa använder jag en kam; med grövre tågvirke eller om det är av syntetmaterial är antagligen den konventionella metoden bättre. Då skrapar man trådarna med en slö kniv.
Genom att kamma (eller skrapa) plockar man bort fibrer från garnen och därmed tunnas garnen ut; en del garn kommer att gå av men det gör ingenting bara de inte går av på samma ställe. Det är för övrigt skälet att använda en slö kniv vid skrapning.

När jag är nöjd med uttunningen drar jag kardelen mellan tummen och bivaxet, det gör att garnen klibbar ihop och man slipper fula garnändar som spretar ut. Det gör också att kardelerna och själva råttsvansen bättre behåller sina tvinnade lägen.

Därefter tvinnar jag den färdiga kardelen och binder upp den så att den inte är ivägen när det är nästa kardels tur.

När alla kardeler är uttunnade slår jag ihop linan.
Jag börjar med två kardeler och efter 2-3 cm så slår jag in den tredje och säkrar det hela med en tråd. Och så fortsätter jag tills råttsvansen är klar.

Tråden som jag använt för att garantera att allt ligger på plats låter jag sitta kvar tills jag sytt fast råttsvansen.
När man likar så syr man runt en kardel och genom duken, sedan runt nästa kardel och genom duken och utan tråden är det lätt hänt att råttsvansen löser upp sig eller att man deformerar råttsvansen så att den bli ojämn.

Segel på g

Som kanske synes återstår förutom en del justeringar en hel del arbete på storseglet.

Div blandat

Jag håller på att inventera segel, de ligger lite varstans uppe på vinden och jag märker upp och viker dem samt lägger dem samlat på ett ställe.

Roligast hittils är ett barksegel som syddes 1945.

Och så håller jag på med en bogfendert, här är själva kärnan

och här första varvet med tränsning.

Jag har tillverkat "stormåror" till min båt, sådana är kortare än stiltjeåror och har bredare och kortare blad.

De två nya barkmasterna jag håller på med är färdiglackade, nu ska topparna målas svarta och lite metalldetaljer monteras.

Och så håller jag på med detaljerna på mitt storsegel, här är halshornens löddror.

Segel, stag och sånt

En liten märlspik jag slipat till och pimpat med en fyrslagen valknop.

Förstag och vant klara att passas in.

Jag varvar likningen av storseglet med detaljer på focken, här skothornet.

Laga reva i segel

En av barkarna hade fått en reva i seglet som jag lagade idag, lite sent kom jag på att jag kanske skulle dokumentera arbetet.

Först klipper man till en bit segelduk som med råge täcker revan (både lappen och seglet ska fållas),  minst 8 cm bred och 8 cm längre än revan lapp, gärna större. Lappen ska vara trådrät, dvs varp och inslag ska ligga parallella med seglets varp och inslag. Jag tror att det kan vara OK att lägga lappens varp parallellt med seglets inslag och vice versa, men det är inte vad som rekomenderas.

Lappen fållas, minst en cm, och sys fast över revan. Se till att den ligger jämnt över seglet så att inga rynkor (mer än de som naturligt uppstår pga åtdragen tråd) uppstår.
Liksom förstärkningslappar o dyl ska lappen sys fast på seglets styrbordssida.

 

Sedan vänder man på seglet och klipper rent, lämna minst två cm tyg från stygnens innerkant räknat.

Fålla den renklippta revans kanter och sy ihop med lappen.

Löddra

För att göra ett förstärkt hål i segelduk syr man traditionellt in en lagd ring.
Själva hålet i duken finns det delade meningar om hur det ska göras:
Vanligast är att man stansar ut ett hål aningen mindre än hur stort hålet ska bli i slutändan, mindre eftersom man vill ha lite duk att sy fast i den lagda ringen.
Ett annat sätt är att tvinga in en syl, märlspik, fid o.s.v. och tränga ut fibrerna (en hel del kommer att brista) tills hålet är stort nog - igen aningen mindre än hur stort det ska bli.
Jag föredrar den tredje metoden, då man skär två snitt i ett kryss (återigen inte ut till kanten av det blivande hålet).


Är hålen/löddrorna stora kan man klippa bort en del duk för att minska risken att det blir ojämnt, ett alternativ är att istf att skära ett kryss skära tex 6 eller 8 snitt. Detta är i de flesta fall fullkomligt onödigt.

Jag föredrar att sy fast den lagda ringen med ganska få och glesa stygn för att fixera ringen, för att sedan sy fast den ordentligt med täta stygn.
Det är inte ovanligt att vart femte eller så stygn görs större, att nålen sticks ned 5 mm eller så längre ut från ringen, vilket gör löddran starkare, men jag tycker inte att det blir så snyggt.

Här har jag börjat sy fast ringen med tätare än jag brukar använda stygn

Och här kör jag ett andra varv med tätare söm

Segel

Jag har börjat sy på storseglet och trots att jag är lite rostig, det var ca 20 år sedan jag sydde segel senast, går det helt OK.

Jag håller en takt på 1-2 meter per timme och bör kunna dubbla den när jag kommer in i det lite mer, vilket stärker mig i min uppfattning att handsömnad inte är så extremt mycket långsammare än maskinsömnad.

Segelsömnad

Tandvärk, eller faktiskt inte tand- utan kindvärk (men effekten är densamma) medförde att nattens sömn blivit sisådär.
På plussidan så snubblade jag över en segelsömnadsinstruktion.
Jag håller inte med om allt, t.ex. står det inte ett ord om bredsömmar och en del moment upplever jag att de har krånglat till i onödan, men i princip är det bra information.
Good stuff! Som Drunken Woodworker skulle ha sagt.